Drygt 1 av 10 barn i Sverige, vilket i konkreta tal rör sig om drygt 200 000 barn, har någon gång bevittnat våld mot en närstående. I den senaste nationella kartläggningen av våld mot barn uppgav fjorton procent av de tillfrågade eleverna att de upplevt att en förälder utövat psykiskt eller fysiskt våld mot en annan förälder. Forskningen visar att barn som bevittnar våld mot en närstående löper avsevärt högre risk att själva utsättas för våld. Viss forskning visar därtill att det kan vara psykiskt mer skadligt för ett barn att bevittna våld mot en närstående än att själv utsättas för våld.

I anledning av detta beslutade regeringen i juni 2018 att uppdra åt en särskild utredare att utreda och överväga ett utökat straffrättsligt skydd för de barn som bevittnar våld eller andra brottsliga handlingar som begås av och mot närstående

Utredningens betänkande presterades i maj i år och innehåller förslag om en särskild straffbestämmelse om barnfridsbrott. Det finns idag inget brott som uttryckligen tar sikte på barn som bevittnar brott mot annan närstående. Ett barn som bevittnat ett brott som är ägnat att skada barnets trygghet och tillit i förhållande till en närstående kan idag få rätt till skadestånd eller brottskadeersättning enligt 9 § brottskadelagen. Konsekvenserna av att det idag inte finns någon uttrycklig straffbestämmelse som tar sikte på barn som bevittnar våld mellan närstående är att barnet inte får ställning som målsägande under förundersökningen. Detta medför bl.a. att barnet inte har rätt till en särskild företrädare eller annat biträde under processen. Huvudregeln är att det är vårdnadshavaren som beslutar i de angelägenheter som rör barnet. Det innebär att en vårdnadshavare idag har möjlighet att hindra att ett barn hörs under förundersökningen om vad barnet bevittnat.

Genom det förslag som nu presenterats skulle barnet själv inta rollen målsägande vid en rättsprocess om händelserna. Det förslag om en särskild straffbestämmelse om barnfridsbrott som utredningen presenterat är konstruerat utifrån faran för att skada tryggheten eller tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person. Det innebär att barnet intar rollen som målsägande om barnet bevittnar en gärning (ett grundbrott) mot närstående och gärningen även varit ägnat att skada tilliten och tryggheten hos barnet. Att gärningen ska vara ägnad att innebär i detta avseende inte att gärningspersonens måste ha ett direkt uppsåt att skada tryggheten och tilliten hos barnet. Likgiltighet inför att ett barn som vistas i bostaden kan komma att bevittna gärningen bör enligt utredarnas förslag räcka för straffansvar.

Remisstiden för betänkandet gick ut den 19 september i år och förslaget ligger nu på regeringens bord. Vi på Atlas Advokater anser att det är angeläget att stärka barnets ställning i rättsprocessen. Barn som bevittnar våld i hemmet löper avsevärt högre risk att drabbas av såväl fysik som psykisk ohälsa och det är enligt vår mening av vikt att samhället reagerar på sådana handlingar. Barn har idag många gånger en begränsad rätt att komma till tals under processen. Utredningens förslag om att uppdraget för särskilda företrädare för barn ska utökas till att omfatta fler åtgärder för att tillvarata barnets rätt under hela processen anser vi därför vara välkommet.