Man ska inte köpa grisen i säcken, och detsamma gäller företag. Den som räknar ören under en företagsöverlåtelse kan komma att få räkna miljoner eller rentav miljarder om det visar sig att det man betalade för inte var det man fick. Företagsöverlåtelser är en komplicerad process med många olika steg; inte minst att identifiera lämpliga köpeobjekt, att värdera dem, att försiktigt förhandla fram villkor och sekretessförbindelser samt självklart en ”due diligence”.
Motsatsvis är det även i säljarens intresse att en due diligence äger rum. Genom att köparen tillåts undersöka köpeobjektet i detalj kan antalet garantier i det slutliga kontraktet minimeras, vilket också minimerar säljarens eventuella skadeståndsrättsliga ansvar. Köplagen, som ofta tillämpas analogiskt i kommersiella sammanhang, stadgar dessutom att köparen inte får åberopa fel som han eller hon borde ha känt till vid köpet för det fall att han har undersökt köpeobjektet. Har köparen undersökt företaget har han inte köpt grisen i säcken, och kan således svårligen påstå att han inte borde ha känt till det påstådda felet.
Det finns många sorters due diligence; de tre vanligaste är kommersiell, finansiell och juridisk. För den juridiska delen bör en kunnig advokat eller jurist alltid anlitas. Vikten av att noga granska avtal, bolagsordningar och aktieböcker med mera kan inte nog betonas. En annan typ av due diligence som i viss mån sammanfaller med den juridiska är den miljömässiga. Det är allt annat än roligt att köpa ett företag bara för att det ska visa sig att det i verksamheten begås brott mot miljöbalken.
