Artikelserie - del 2: De 50 straffskärpningarna – hur förändras svensk straffrätt i praktiken?

Straffskalornas betydelse i svensk straffrätt

När allmänheten hör talas om en straffskärpning tänker många spontant att den som döms för ett brott kommer att få ett längre straff. Detta är visserligen korrekt, men konsekvenserna sträcker sig betydligt längre än så.

Straffskalan utgör utgångspunkten för flera av de bedömningar som domstolen gör i ett brottmål. Den påverkar inte bara straffmätningen utan även valet av påföljd, möjligheten att använda alternativa sanktioner, förutsättningarna för häktning och i vissa fall även polisens tvångsmedelsanvändning.

Straffskalorna fungerar därför som ett slags ryggrad i hela det straffrättsliga systemet.

När lagstiftaren höjer ett minimistraff förändras inte enbart straffvärdet för ett enskilt brott. Ändringen får också följdverkningar i andra delar av rättssystemet.

Detta är en av anledningarna till att flera remissinstanser har efterfrågat en mer samlad analys av reformens konsekvenser.

Varför vill regeringen höja straffen?

Regeringen motiverar reformen med att dagens straffskalor i många fall bygger på bedömningar som gjordes för flera decennier sedan.

Synen på olika brotts allvar har förändrats över tid. Vissa brottstyper som tidigare ansågs mindre allvarliga betraktas idag som betydligt mer samhällsskadliga.

Enligt regeringen bör straffskalorna därför moderniseras så att de bättre återspeglar dagens värderingar.

Särskilt betonas vikten av att brottsoffrens perspektiv får större genomslag vid straffmätningen. Straffen ska enligt regeringen tydligare spegla den skada, kränkning och otrygghet som brotten orsakar.

Det handlar således inte enbart om brottsbekämpning utan också om att stärka förtroendet för rättsväsendet.

Regeringen framhåller även att allmänhetens uppfattning om rättvisa riskerar att påverkas negativt om straffen uppfattas som alltför låga i förhållande till brottets allvar.

Vilka brott omfattas?

Straffskärpningarna träffar ett stort antal brottstyper.

En betydande del av förändringarna avser förmögenhetsbrott såsom:

• grov stöld,
• grovt bedrägeri,
• grov förskingring,
• häleri,
• svindleri,
• ocker,
• grovt dataintrång.

För flera av dessa brott föreslås att minimistraffet höjs från sex månaders fängelse till ett års fängelse.

Även andra brottskategorier omfattas av reformen, däribland våldsbrott, brott mot frihet och frid samt vissa brott med koppling till organiserad brottslighet.

Gemensamt för förändringarna är att de samtliga innebär en skärpning av straffnivåerna.

Det är ovanligt i svensk rätt att så många straffskalor förändras samtidigt och i samma riktning.

Från sex månader till ett år – varför spelar det så stor roll?

Vid en första anblick kan skillnaden mellan sex månader och ett års minimistraff framstå som begränsad.

Ur ett straffrättsligt perspektiv är skillnaden emellertid betydande.

Det svenska påföljdssystemet bygger på en grundläggande presumtion mot fängelse. Enligt 30 kap. 4 § brottsbalken ska domstolen i första hand överväga om det finns förutsättningar att välja en mindre ingripande påföljd.

Denna princip har länge varit central inom svensk straffrätt.

När straffvärdet når en viss nivå blir det dock allt svårare att motivera andra påföljder än fängelse.

Genom att höja minimistraffen höjs också den nivå från vilken domstolen gör sina bedömningar.

Resultatet blir att fler personer kommer att dömas till fängelse även i situationer där domstolen tidigare hade kunnat välja exempelvis skyddstillsyn eller villkorlig dom.

Förändringen riskerar därför att få betydligt större praktisk betydelse än vad själva höjningen av minimistraffet kan ge intryck av.

Konsekvenser för domstolarnas påföljdsval

Domstolarnas möjligheter att individualisera påföljderna kan komma att minska.

Traditionellt har svensk straffrätt strävat efter att beakta inte bara brottet utan även den tilltalades personliga situation. Faktorer såsom arbete, familjeförhållanden, missbruksproblematik och möjligheter till rehabilitering har i vissa fall kunnat påverka valet av påföljd.

När straffnivåerna höjs minskar detta handlingsutrymme.

Domstolarna får då svårare att beakta individuella omständigheter eftersom lagstiftaren genom straffskalan tydligare markerar att brottet bör leda till frihetsberövande.

Kritiker menar att detta riskerar att försvaga den individualiseringsprincip som länge varit en viktig del av svensk påföljdsbestämning.

Proportionalitet och straffvärde

En central princip inom straffrätten är proportionalitetsprincipen.

Principen innebär att straffet ska stå i rimlig proportion till brottets allvar.

När ett stort antal straffskalor höjs samtidigt uppkommer därför frågan om relationen mellan olika brott förändras.

Om exempelvis förmögenhetsbrott får kraftigt höjda straff samtidigt som andra brott lämnas oförändrade kan den inbördes balansen i straffsystemet påverkas.

Flera remissinstanser har påpekat att sådana förändringar riskerar att skapa nya obalanser som kan vara svåra att förutse innan reformen har tillämpats under en längre tid.

Straffsystemet är i hög grad uppbyggt kring jämförelser mellan olika brottstyper. När en del av systemet förändras påverkas därför även helheten.

Forskningen om straffskärpningar

En återkommande invändning mot reformen är frågan om höjda straff faktiskt leder till minskad brottslighet.

Kriminologisk forskning har under lång tid försökt besvara denna fråga.

Det finns relativt starkt stöd för att upptäcktsrisken påverkar människors benägenhet att begå brott. Sambandet mellan längre straff och minskad brottslighet är däremot betydligt mer omdiskuterat.

Flera remissinstanser har därför efterfrågat ett tydligare empiriskt underlag som visar att de föreslagna straffskärpningarna kommer att uppnå de mål som regeringen har formulerat.

Regeringen har å sin sida framhållit att straffsystemets funktion inte enbart handlar om brottsprevention utan även om rättvisa, ansvarstagande och samhällsskydd.

Debatten handlar därför ytterst om vilken funktion straffet ska ha i ett modernt rättssamhälle.

Vad innebär reformen i praktiken?

Om reformen genomförs kommer den sannolikt att leda till:

• fler utdömda fängelsestraff,
• längre genomsnittliga strafftider,
• minskat utrymme för alternativa påföljder,
• ökad belastning på Kriminalvården,
• förändrade strategiska överväganden för åklagare och försvarare,
• fler processer kring straffvärde och påföljdsval.

Reformen kommer därmed att påverka hela rättskedjan – från polisens utredningar till Kriminalvårdens verkställighet.

Nästa del

I nästa del av artikelserien analyseras reformens mest omdebatterade förslag: den utvidgade häktningspresumtionen, de nya reglerna om flerfaldig brottslighet och möjligheten att döma till livstids fängelse i situationer där inget av de enskilda brotten har livstid i straffskalan.