Den förstärkta laglotten - vad betyder det egentligen?
När någon närstående går bort kan det uppstå en rad emotionella frågor, men många gånger även ekonomiska. Reglerna om arv regleras i ärvdabalken (ÄB), där det bland annat regleras att det i första hand är den avlidnes barn, så kallade bröstarvingar, som ärver denne. Alla barn ska då dela lika på den kvarlåtenskap som finns kvar efter den avlidne, men om det är så att den avlidne exempelvis testamenterat bort alla pengar till något eller någon annan än barnen så kan dessa åberopa sin så kallade laglott.
Laglotten är en lagstadgad rätt för bröstarvingar, vilken säkerställer att barn inte kan lämnas arvlösa, och att de i vart fall har rätt till hälften av vad de skulle ärvt om pengarna inte testamenterats bort och allt istället delats lika på barnen. Om ett testamente skulle inskränka på laglotten, genom att den kvarlåtenskap som finns kvar efter att testamentet verkställts underskrider vad laglotten är värd, är det möjligt att jämka testamentet i fråga för att säkerställa att bröstarvingen får det denne har rätt till.
Det händer att personer ger bort tillgångar och egendom av olika slag som gåvor för att på så sätt kunna undgå laglottsskyddet eftersom det är svårt att åberopa sin laglott om det inte finns någon kvarlåtenskap kvar att ärva. Denna fråga har dock prövats av svensk domstol flertalet gånger, och i ärvdabalken finns en så kallad förstärkt laglott som skyddar bröstarvingar från att bli arvlösa i fall där det som egentligen skulle utgjort laglotten har getts bort som gåvor. För det fall en avliden person under sin livstid har gett bort tillgångar eller egendom som gåvor, men där gåvan kan anses vara att likställa med testamente, kan talan väckas om att gåvan ska återgå eller att ersättning för gåvan i annat fall ska utgå så att den slutliga fördelningen blir korrekt.
Högsta domstolen har konstaterat att den förstärkta laglotten innebär en inskränkning av principen om att en ägare till viss egendom har rätt att fritt förfoga över den, och därmed även bestämma om egendomen ska ges bort eller inte. Detta går dock inte att tillämpa på alla gåvor som har getts under den avlidnes livstid, utan gäller endast de gåvor som har syftat till att ”testamentera bort” viss egendom eller förmögenhet utan att det görs genom testamente, för att undgå arvsrättsliga regler. De typfall där det är möjligt att få gåvan återburen är om gåvan givits bort i närtid till tiden för dödsfallet, eller om gåvan varit villkorad i form av att exempelvis en fastighet har givits bort men med villkoret att den, numera, avlidne personen ska få nyttja fastigheten i fråga fram till bortgången. Regleringen är alltså inte ägnad att hindra den avlidne från att under sin livstid ge bort gåvor, till skydd för en bröstarvinges framtida arv, utan syftar endast till att förhindra ett försök att kringgå den arvsrättsliga regleringen.
Det händer även att en avliden under sin livstid i relativ närtid sett till bortgången ger bort gåvor som annars hade utgjort en del av laglotten. Domstolen har där uttalat att det kan utgöra en sådan gåva som eventuellt ska återbäras enligt det förstärkta laglottsskyddet, men om gåvan medför en ekonomisk uppoffring för återstoden av gåvogivarens livstid så kan det utgöra en sådan omständighet som innebär att gåvan inte är att bedöma som ett kringgående av reglerna om testamente.
Utifrån ovan har vi full förståelse för att arvsrättsliga frågor ibland kan kännas svåra att förstå sig på och veta hur man ska hantera. Du är varmt välkommen att då kontakta oss på Atlas Advokater som innehar expertis i just dessa frågor om du önskar biträde i någon fråga om arv eller annan fråga om ekonomisk familjerätt!