Det är ett ofta upprepat mantra bland jurister att ”90 % av alla tvistemål slutar med förlikning”. Den påstådda procentenheten kan variera, men det är en allmänt vedertagen sanning – hur sann den än må vara – att de flesta tvistemål görs upp i godo och aldrig förs till ett slutligt materiellt avgörande.
Domstolen har enligt rättegångsbalken en skyldighet att verka för att parterna i ett dispositivt tvistemål når en förlikning. Ofta är det något som båda parterna initialt opponerar sig mot. Även den som har fel tror sig ju ha rätt, och man vill ogärna göra avkall på något man anser sig ha rätt till.
Som privata ombud är vår skyldighet att alltid tillvarata klientens intresse på bästa sätt. I det kan ingå att träffa en förlikning. En förlikning innebär inte att man medger att man har fel. Det behöver inte ens innebära att man anser att ens utsikter är dåliga. Det kan handla om många andra saker.
En förlikning innebär att målet får ett snabbt avslut och att man vet att man inte kommer vara tvungen att tänka på frågan i målet igen. Särskilt vid en så kallad ”stadfäst förlikning” i domstolens försorg är det mer regel än undantag att en klausul medtas om att parternas mellanhavanden i anledning av tvisten är slutligt reglerade. Man kan även inför domstolen avtala att inte överklaga förlikningen, ett avtal som sedan är bindande.
En förlikning kan även betraktas som en försäkringspremie. Har du betalat på din hemförsäkring i tio år kan du ju sedan inte gå till bolaget och kräva tillbaka dina pengar eftersom inget försäkringsfall har inträffat. Förlikningen är på samma sätt en gardering mot det hypotetiska värsta scenariot att du förlorar allt och enligt huvudregeln i rättegångsbalken får stå såväl dina egna som motpartens rättegångskostnader. I förlikningar är annars utgångspunkten att vardera parten står sina egna rättegångskostnader.
En aspekt som få egentligen tänker på är dessutom att en förlikning är det enda sättet på vilket parterna själva kan bestämma hur målet slutar. Om en förlikning inte nås är det ju domstolen eller skiljenämnden som bestämmer. Det hör till tvistemålens natur att minst en part kommer vara djupt missnöjd när domen kommer. Ibland rentav båda två.
Förlikningsdiskussioner är en komplicerad historia. Det gäller att vara hård utan att för den delen skjuta diskussionerna i sank med regelrätta skambud. Det kan då vara en bra investering att ha en advokat vid din sida.
