Det finns många olika scenarion där ett barn kan tänkas bli omhändertaget enligt LVU. I lagen beskrivs två typer av fall där barnet kan bli omhändertaget: miljöfallen (2 §LVU) och beteendefallen (3§ LVU). Eftersom LVU är en tvångslagstiftning är ett omhändertagande enligt LVU förbehållet för de fall där vård av barnet inte kan beredas på frivillig väg.
Miljöfallen (2§ LVU)
Ett barn har en rättighet att växa upp med sina föräldrar. Barn har, utöver rätten att växa upp med sina föräldrar, en rättighet att växa upp skyddad från våld och övergrepp. När dessa rättigheter inte går att förena har samhället ett ansvar att gripa in till barnets skydd. Att omhänderta ett barn enligt LVU är en ingripande åtgärd och det uppställs därför krav om att det ska finnas en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas.
I miljöfallen handlar det om att barnet behöver skyddas från förälderns bristande omsorgsförmåga eller bristfälliga hemförhållanden. Anledningen till att en förälder brister i sin omsorgsförmåga kan vara flera. Det kan exempelvis handla om att barnet utsätts för våld från en förälder, att föräldern har en missbruksproblematik eller att barnet utsätts för vanvård. Ett barn kan vårdas enligt 2§ LVU fram till dess att barnet fyllt 18 år.
Beteendefallen (3§ LVU)
I motsats till 2§ LVU där det är föräldern eller hemförhållandena som omhändertagandet grundar sig i handlar 3§ LVU om att det fall där det är ungdomen som utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Ätstörningar och självskadebeteende är exempel som kan betraktas som sådant socialt nedbrytande beteende.
Ett omhändertagande enligt 3§ LVU kan ske fram till dess att den unge fyllt 20 år.
Processen för tvångsomhändertagning av unga
LVU är ett så kallat ansökningsmål. Det innebär att det är socialnämnden som lämnar in en vårdansökan till domstolen. Efter att socialnämnden ansökt om LVU ska förvaltningsrätten fatta beslut om barnet ska omhändertas eller inte.
I akuta fall kan socialnämnden besluta om ett omedelbart omhändertagande. Ett beslut om ett omedelbart omhändertagande måste underställas förvaltningsrätten en vecka från beslutsdatumet.
Vid ett omhändertagande enligt 2§ LVU ska socialnämnden minst var sjätte månad överväga vården av barnet. Den handläggare som har hand om ärendet ska avrapportera till socialnämnden hur vården av barnet fungerar. Avrapporteringen är inget formellt beslut och kan inte överklagas. En förälder vars barn vårdas enligt 2§ LVU kan däremot begära hemtagning vilken ställs till Socialnämnden. Ett barn som är över 15 år kan själv begära hemtagning.
Vid ett omhändertagande enligt 3§ LVU ska socialnämnden inom sex månader från omhändertagandet pröva om vården ska fortgå. Socialnämndens omprövningsbeslut är ett överklagbart beslut och kan överklagas av föräldrar och av den unge som vårdas om denne fyllt 15 år.
Rätt till offentligt biträde
I mål om LVU har barnet rätt till ett offentligt biträde. Ett offentligt biträde bekostas av staten och har till uppgift att tillvarata barnets intressen. Barn under 15 år är inte processbehöriga och det offentliga biträdet har i dessa fall även rollen som ställföreträdare. Eftersom ett barn under 15 år saknar processbehörighet är det ställföreträdaren som för barnets talan i domstol.
Du som förälder har också rätt till ett offentligt biträde.
Hos oss på Atlas Advokater åtar flera av våra advokater och jurister uppdrag som offentligt biträde. Det är förvaltningsrätten som förordnar det offentliga biträdet men du som part har alltid rätt att önska det biträde du själv vill ha. Kontakta oss för mer information om vilken av våra advokater som passar just dig.
