När föräldrar inte kan komma överens i en vårdnadstvist kan domstolen utse en medlare som får i uppgift att försöka få föräldrarna att nå en samförståndslösning. En förutsättning för att medling ska kunna användas är att domstolen bedömer att det finns en möjlighet att nå en samförståndslösning som är till barnets bästa.
Det är alltså domstolen som beslutar om huruvida medling ska ske, och vem som ska vara medlare. Den 1 juli 2021 infördes nya regler om kompetensen hos medlaren. Av 6 kap 18 a § FB framgår att medlaren ska ha relevant utbildning och yrkeserfarenhet, och vara lämplig för uppdraget. En medlare behöver ha kunskap om hur man håller samtal med barn, och om våld och övergrepp i familjen och hur det påverkar föräldrar och barn. Medlaren behöver även vara opartiskt, d.v.s. inte ta en viss förälders sida. Viktiga egenskaper hos en medlare är att denne är lyhörd och empatisk, och har förmåga att sätta barnets bästa först. Många medlare jobbar eller har jobbat som ombud i vårdnadstvister, och har således god förståelse för de frågor som behandlas under medlingen.
En förutsättning för att medling ska kunna användas är att det sker frivilligt. Föräldrarna måste alltså ha en vilja att komma överens. Därav passar inte medling i alla situationer. Det är t.ex. inte lämpligt att använda medling i situationer där det förekommit våld mellan parterna.
Domstolen kan ge särskilda instruktioner till medlarna om vad medlingen ska avse. Instruktionen kan t.ex. gälla verkställighet av dom. Utöver detta har medlaren möjlighet att ta upp frågor som en domstol inte kan ta hänsyn till. Medlaren kan dock inte ge juridiska råd, det är istället ombudets uppgift. Medlingsuppdraget gäller i en månad men kan förlängas. Upplägget för medlingen kan variera. Det är vanligt att medlaren först har enskilda möten med föräldrarna, och sedan möten med båda föräldrarna tillsammans. Medlaren kan hålla barnsamtal när det är lämpligt. Medling är på många sätt ett bättre alternativ än att gå till huvudförhandling i en domstolsprocess. En domstolsprövning främjar sällan föräldrarnas samarbetsförmåga. Vid medling har föräldrarna större möjlighet att vara med och bestämma, och medlaren har större möjlighet att gå till botten med problemen och hitta hållbara lösningar. Medlaren kan även lägga mer tid på att prata med föräldrarna än vad som är möjligt vid en domstolsprocess. Det finns således flera fördelar med medling.
